|
|
Ur Don Gapens Muddler Minnow har det vuxit en hel familj olika flugor för fiske från botten till uppe på vattenytan Text, teckningar och akvareller: Gunnar Johnson
|
| Få flugor har som
Muddler Minnow skördat sådana framgångar runt om på alla flugfiskekontinenter sedan
den första gången bands av Don Gapen för fiske i Nipigon River i Kanada för att
imitera en cockatush minnow, en liten bredhuvad och nattaktiv fisk, som lever nere bland
bottenstenarna i strömmande vatten och som i vissa trakter av USA också går under
namnet "muddler". Jag har inte funnit någon fisk med vare sig namnet cockatush eller muddler i McClane's "Field Guide to Freshwater Fishes of North America", men andra källor anger att flugan ska imitera en liten Mottled Sculpin, som är en viktig bytesfisk för alla strömlevande laxartade fiskar både i Kanada och Rocky Mountain området i USA.
Den tillhör Cottidae familjen - det vill säga simporna - varav de decimeterstora stensimporna, Cottus gobio, och bergsimporna, Cottus poecilopus, finns i vissa strömvatten också på den skandinaviska halvön och som i levnadssätt liknar den nordamerikanska släktingen. Simporna trivs på steniga bottnar i klara och relativt snabba, syrerika strömmar, där de liksom sin nordamerikanska kusin är typiskt nattaktiva, medan de ligger gömda under bottenstenarna under dygnets ljusa timmar. Joseph D Bates Jr berättar i sin bok "Streamer Fly Tying and Fishing" att indianerna i Nipigon-området brukade ljustra de små fiskarna nattetid genom att lysa sig fram med facklor av björknäver. Så vi kan utgå från att det var tämligen gott om dem i floden. Det var kanske därför inte så märkligt att Don Gapen blev speciellt intresserad av den lilla bytesfisken och började experimentera med olika bindteknik för att skapa en imitation och att han då tog fasta på simpans stora huvud. Så föddes Muddler Minnow. Men samma källa berättar att Don Gapen också band sin beröma Muddler i mindre storlekar och fiskade den som en stor nymf - kanske en trollsländelarv - och dessutom ibland flytande i vattenytan under eftersommarens och förhöstens gräshoppsfiske. Med andra ord var Muddlern redan från början en mycket allround fluga - vilket säkert också många nordiska flugfiskare kunnat konstatera genom egna erfarenheter... Idag finns mängder av Muddler-varianter; till exempel med vinge av olika hårmaterial, marabou eller kaninhårstrimma inbunden i matuka-stil, och med olika färger och material till kroppen - men alla med det gemensamma, karaktäristiska hjorthårshuvudet. Nej, inte alla förresten, men låt mig återkomma till det... I USA används olika flytande muddlers även för fiske efter bass, och här hemma kan muddlern vara synnerligen effektiv vid fiske efter abborre. Men främst är Muddlern kanske uppskattad vid nattfiske efter grov öring, och här är det då naturligtvis extra intressant att notera att den ursprungliga förebilden är just en nattaktiv liten bytesfisk. Vi ska se på några Muddler-Varianter som blivit olika flugfiskares egna favoriter i olika vatten och för olika typer av fiske. Men låt oss börja med den ursprungliga Muddlern och se hur den egentligen bands från början. Ursprungsmönstret Don Gapen band sin Muddler Minnow på en streamerkrok nr 12 med 3X förlängt krokskaft. Originalmönstret; som upptecknats av Joseph D Bates Jr, följer här: Bindtråd: Svart (röd för
förtyngd fluga) Det stora huvudet har flera funktioner; det ska naturligtvis ge flugan samma karaktär som den lilla simpan, men det ger också flugan extra flythjälp om man väljer att fiska den stripande i ytan - ungefär som en Streaking Caddis - samtidigt som huvudet vid fiske under vattnet bidrar till att skapa en plog eller "ljudvåg", som uppfattas av fiskens känsliga sidolinje och gör att den snabbt finner och intresserar sig för flugan. Huvudet ger alltså Muddlern ett "uppmärksamhetsvärde" i den allt annat än tysta men mörka undervattensvärlden vid fiske under skymning och natt. Nere i ett strömvatten susar och brusar det hela tiden - och det i en omfattning som vi kanske inte alltid tänker på, när vi står uppe på land i den tysta sommarkvällen. I den ljudkonkurrensen är det naturligtvis en stor fördel att en fluga kan "annonsera" sin närvaro - och till det bidrar Muddlerns stora huvud. En välbunden, något överdressad Muddler kan emellertid vara svår att få att sjunka, varför jag för något femtontal år sedan började binda varianter med dubbade "harörehuvuden" som snabbt sög vatten och sjönk redan vid första kastet. Senare har jag sett att andra kommit på samma ide', och idag finns det olika typer av Wool-heads med spunna huvuden av olika hår eller ullmaterial. Ett annat alternativ är att tillverka muddlerhuvudet, genom att hjorthåret läggs i en dubbel bindtrådsögla som tvinnas och sedan lindas till ett huvud och trimmas. Ett sådant huvud blir stort - men inte lika kompakt som med den traditionella metoden - varför tekniken är lämplig att använda för de Muddlers, som man avser att fiska under vattnet, medan de som ska fiskas flytande på ytan lämpligen binds på vanligt sätt genom att man lägger på en bunt hjorthår, som sedan dras samman runt krokskaftet, så att de enskilda stråna fördelas jämnt som en krans eller boll, vilken därefter trimmas med en liten sax. Det ger ett tätare huvud med betydande flytkraft.
1. Don
Gapens ursprungsmuddler, vinge i 30 grader. Text, teckningar och akvareller Artikeln tidigare publicerad i FiN nr.1 1995 |
|
| För
att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar. Här är mina rekommenderade inställningar   |
||
| Var vänlig
och respektera lagen om upphovsmannarätten. Kopiering eller annan mångfaldigande av
innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet
Rackelhanen" är ej tillåtet. © Mats Sjöstrand 2002 |
|
Om du har
några kommentarer eller frågor angående Magasinet så kontakta gärna mig. Hälsningar |
