 |
 |
Uppdaterad 2001-11-16 English version |
|
|
Uppdaterad 2001-11-16 English version |
 Så fiskar du i "Lillån" Smååar och bäckar far vi ofta "värdshus förbi" på vår väg till större och namnkunnigare vatten. Det är synd - de små, okända "Lillåarna" kan ge fina fiskeupplevelser när man lärt känna dem och deras speciella miljö. Av Per Klippinge och Gunnar Johnson
|
| På väg till våra favoritvatten
passerade vi under många år flera bäckar och smååar. Sommartid kunde de ibland vara i
det närmaste uttorkade, och vårt intresse för dem som fiskevatten var lika med noll.
Men så av en slump kom en dag en äldre man att berätta hur han som barn hade metat
öring i en av dem. Som nybliven pensionär hade han nu gått efter ån igen, då han var
ute och plockade svamp. Han hade då skrämt iväg flera öringar, som pilat iväg. En av
dem hade skapat en rejäl plog på vattnet... Vårt intresse blev naturligtvis väckt av detta, så när våra kompisar åkte till USA eller Alaska, gick vi på upptäcktsfärd bland våra närbelägna smååar. Vi upptäckte ganska snart, att trots försurning och mi1jögifter, fanns här i dessa smååar en stor outnyttjad flugfiskeresurs. "Lillån" som vi kallar vår å är en kombination av flera smååar som vi blött vår fluga i, och vi tänker här redovisa de erfarenheter vi haft från dessa vatten. Smååarnas karaktär Ofta börjar dessa smååar på hög höjd överhavet. Från sin källa porlar den fram genom skogslandskap och mader, halvannan meter bred. Så småningom breder den ut sig till vad man kallar å, där ser man gamla kvarnar och dämmen, som en gång i tiden var i fulla bruk. Sedan blir den allt bredare, för att så småningom mynna ut i havet. Den lilla ån är i regel svåråtkomlig, övervuxen av träd och omgiven av manshöga brännässlor som sätter stopp för bekväm framfart. Många av oss väljer därför andra mer lättillgängliga vatten. Men för den enträgne, som inte längtar efter dom breda, upptrampade fiskestigarna, kan den lilla ån bjuda på mycket. Fisken i dessa smååar sällan våldsamt stor, så kilojägarna behöver inte göra sig besvär. För dom finns det bekvämare vatten. Men givetvis kan den lilla ån bjuda på överraskningar. Som ett exempel på detta kan vi nämna att en fiskekompis lurade en 1,6 kilos öring att ta hans torrfluga. Detta trots att ån nästan var uttorkad, och att den fina öringen stod på sin ståndplats med en bit av ryggen över ytan!!! Utrustning Valet av utrustning till smååarna skiftar lite, beroende på hur omgivningarna ser ut. Men om vi börjar med spöet så väljer vi ett så långt spö som omgivningen runt ån tillåter. (Spöet skall helst vara mattlackerat så onödiga reflexer undviks). Med ett längre spö kan vi styra och kontrollera linan på ett tillfredsställande sätt i vattnet. Eftersom torrflugan används flitigt, räcker det med en flytande lina, gärna en lätt DT, som tillåter fina switchkast. Klädseln bör man också tänka på. Eftersom fisket i smååar nästan alltid är lite av "smygfiske", bör man klä sig därefter. Tänk därför på bakgrunden, och försök att matcha klädseln så bra som möjligt. Blanka tafsklippare m.m. gör man bäst i att gömma på insidan av fiskevästen. Har man en vit fiskeväst, så rekommenderar vi att hänga den innanför jackan, då ljus himmel sällan är fiskebakgrund vid dessa överväxta smååar
Fisketaktik/teknik När man närmar sig den lilla ån ska man alltid vara väldigt försiktig. Man stör fisken betydligt lättare i ett litet vatten än i ett större. Men går man mjukt och smyger som en indian, undviker man alarmerande signaler, och kan därför se en hel del av vad den lilla ån har att bjuda, förutom fisk. Kanske får man se strömstaren nere vid "stenen", eller den, - trots allt -, vackra minken nere vid brovalvet. Är man ny och obekant vid den lilla ån,
så gör man klokt i att lämna fiskegrejorna hemma vid dom första besöken. Istället
ägnar man sig åt att lokalisera ståndplatser för både fisk och fiskare. Många av oss
tror t.ex. att det är lättare att smyga sig på fisken bakifrån och av den anledningen
alltid fiskar sin torrfluga uppströms. Men fisken i dessa smååar (och i andra vatten
också) ser dig precis lika bra bakifrån, trots allt vilseledande snack om döda vinklar,
som framförts av fiskeförfattare i gångna tider så man ska alltid välja den position
där man har möjlighet att göra bästa möjliga presentation av flugan, - om det sedan
blir upp- eller nerströmskast får omständigheterna avgöra. Switchkastet är den
vanligaste kasttekniken vid dessa smååar. Omgivningarna tillåter i regel ingen annan
metod. Men är man en någotsånär skicklig kastare finns det oftast ett eller annat
"hål" i buskaget som kan utnyttjas för att nå fram "den sista
metern", vilket kan visa sig vara nödvändigt, då en exakt flugpresentation
behövs. Och det krävs ofta, då den lilla ån är förhållandevis grund och därmed är
fiskens fönster litet. Lågt vatten = exakt flugpresentation.
"Lillåns"
fiskar väljer ungefär samma ståndplatser som fisken i andra åar, d.v.s. där den utan
större ansträngning kan uppehålla sig, och där närheten till föda och skydd finns. 1. Om vi börjar uppe på den lilla V-formade strömnacken, där strömmen pressar ihop allt matnyttigt som kommer drivande, finner vi en hygglig fisk. Men för att få den att ta, krävs det ett bra flyt på torrflugan i det hårda suget. 2. Efterföljande skvalström håller mest mindre fisk under större delen av året. Undantaget är på sommaren, när vattnet är varmt. Då kan det stå grov fisk i skvalströmmens mera syrerika vatten. Har ser man även strömstaren fiska emellanåt. 3. och 8. Trädöverhänget och rotvältan ger ett utmärkt skydd från ovan. Även mot flugkastare ger dessa platser ett gott skydd, då fisken här inte går någon längre sträcka för att ta en fluga. Ett välriktat kast kan lura fisken, Sen är det bara att hoppas att den inte går tillbaka in i "sörjan" igen. 4. Vid
"stenen" en klassisk ståndplats, kan fisken stå nästan var som helst.
Framför, bakom eller förbluffande ofta på sidan av stenen. Vänta ut den fisken, så
att den avslöjar sin position! 7. En av dessa är belägen i den yttre böjen där ån grävt sig under strandbrinken. Den fisken har gott skydd. Den andra ståndplatsen är på motsatta sidan. Just där strömmen skär böjen och går rakt fram, alldeles intill kanten bildas en liten läficka. Tänk själv, att bara stå där i lä och blicka ut över vad strömmen för med sig. 5. Ett intressant parti är där det finns mycket vattenväxter blandat med öppna kanaler. Där håller fisk gärna till gömd under växterna, men med full kontroll över vad matnyttigt, som passerar i dom öppna gångarna. Där kan en välfiskad nymf vara lämplig. 6. "I vassen lurar gäddan", men även öringen föredrar att uppehålla sig här. Gott om bytesdjur, men kanske dom stora flicksländenymferna, som finns där, lockar mest. Fisken står gärna tätt intill vasskanten, där vattnet bromsas upp. Står man på "fel" sida av ån, är kanske "flugmete" enda chansen att fiska här. 9. Gropar finns det alltid utspridda lite varstans, och kan därför vara svåra att hitta och lära känna. Men fisken gillar dom, och känner man till någon grop så finner man i regel fisken i gropens bakkant. 10. I skuggan under brovalvet, där minken brukar hålla till, kanske "Lillåns" största fisk har sin ståndplats. Har pressar strömmen samman bytesdjuren som kommer drivande. Här måste man lägga flugan en bit ovanför fisken och få ett fint flyt ned till den, - eftersom man kanske bara får en chans, för den öringen tillhör dom där fiskarna, som på något oförklarligt vis är svårare att lura än andra. Vågar man rent av påstå att "erfarenheten" växer i takt med fiskens storlek? Den har ju också valt åns kanske bästa ståndplats med mycket gott skydd ovanifrån. Flugorna Flugvalet till "Lillån" är i stort sett de flugor som används i andra åar. Men tre basmönster plus en "Rackelhane" vill vi rekommendera. Bindbeskrivningar presenteras nedan. Tänk på att den lilla ån är vegetationsrik både i vattnet och på land, så det är en fördel att binda flugorna extra hållbara.
No-kill-ån Smååarnas enda stora nackdel är att dom kan vara svåra att "komma till". Sällan finns det något fiskekort att köpa och fiskerättsförhållandena är oordnade. Det enda är då att gå raka vägen till markägarna och höra sig för. Om lyckan står bi kanske man rent av kan få ett arrende. Får man det, har man kanske funnit en guldgruva, med plats för ett fåtal fiskande, och där man med enkla fiskevårdsjobb lätt kan förbättra fiskens biotop, för i små åar ger rätt utförda fiskevårdsjobb snabba resultat: Byggande av t.ex. lågvattenhöljor som ger skydd åt fisken även vid lågvatten ger nya förbättrade ståndplatser. även strömkoncentratorer är värdefulla för att hjälpa fisken "andas" i sommarvarmt vatten. Med dem kan vi ju styra strömmen och syreberika den. Lagen reglerar dock våra möjligheter att bygga i vatten. Tag därför kontakt med länets fiskerikonsulent om planerna avancerar till att förändra fiskens miljö. Alla smååar måste man oftast betrakta som "no-kill zoner" i hela deras längd. Dom tål inte något stort fisketryck eller fiskeuttag. Fiskeupplevelserna går i första hand, och trots att ån är mycket liten betyder inte det att fiskeupplevelsen också blir liten. Snarare tvärtom, för den lilla ån bjuder oss så mycket. Ett intimt hemmavatten som vi lär oss ordentligt. Vet fiskens ståndplatser, deras uppträdande och egenheter. Öringarna blir till individer. Kanske flugfiskeupplevarens - den som lever för sitt fiske - Mecca. © Per Klippinge och Gunnar Johnson 1981
Tillbaka till fisketaktik och -teknik huvudsida
|
| För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har
rätt inställningar. Här är mina rekommenderade inställningar   |
||
| Var vänlig
och respektera lagen om upphovsmannarätten. Kopiering eller annan mångfaldigande av
innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet
Rackelhanen" är ej tillåtet. © Mats Sjöstrand 2002 |
|
Om du har
några kommentarer eller frågor angående Flugfiskemagasinet Rackelhanen så kontakta
gärna mig. Hälsningar |
