Ett flugfiskearv att förvalta, Så minns vi Rolf Smedman, av Gunnar Johnson

Så minns vi Rolf Smedman

Ett telefonsamtal bringar ett bud och världen stannar. Tiden står still. Allt är så ofattbart...
Rolf Smedman är borta. Han dog vid fiske i Lövsjoströmmen i Hårkan med sitt kära flugspö i handen.
Bara någon vecka tidigare, en av de första dagarna i juli, hade vi talats vid. Rolf såg fram mot sommarens fiske med sonen Dan, det hade just varit vernissage på en konstutställning, där vi båda två deltog, och han var ju själv mitt uppe i nya bokprojekt. Nästan 71 år men ändå mitt uppe livet.
Allt var så ofattbart. Och även nu några månader senare känns allt ännu lika ofattbart, lika smärtsamt. Jag vet att vi är många som delar den känslan...

Rolf Smedmans hela författar- och konstnärskap präglades av intryck formade redan under barndomsomrarnas fiske med dunkrok i Gnarpsån. Hela livet blev han kärleken till det norrländska landskapet trogen. Allt var själv-upplevt och äkta i hans skildringar av möten i naturen; morkullans knipsande flykt mot kvällshimlen, sländornas dans och harrens vakringar på strömnacken, myrens solmogna hjortron, guckuskon i en skogsglänta...
Rolf såg det stora i det lilla. Med sin lågmälda berättarkonst och genom sina akvareller fängslade han flera generationer sportfiskare. Just den skarpa iakttagelsen men det lågmälda tilltalet var Rolfs adelsmärke. Hans fina lilla bok "Strömmande vatten" är i långa stycken poesi på prosa, och den för honom så typiska omslagsakvarellen med en flugfiskare utvadad i skymningsljuset vid en ström fångar och förmedlar just den stämning som i sig bär flugfiskets så speciella själ.
De första raderna i bokens inledningskapitel anger också den grundton som alltid kommer att följa vårt minne av Rolf:

Solen har börjat dala så sakta ner mot Kullas bergbranter i väster, skogen uppefter bergssidorna skimrar i ett lätt dis av motljuset. Över det blanka strömsuget dansar ljusvingade sländor som lätta, virvlande snöflingor. Ibland slår en liten vakring ut på den snabbare strömnacken.
Den stora fisken kommer inte förrän solskivan försvunnit bakom de mörka bergskammarna och i väntan sitter jag och suger på pipan, alltmedan innehållet i sotpannan sjunker. Det lätta flugspöet har jag färdigtacklat och videkorgen står bredvid, bäddad med färska späda björklöv...

Vid sidan av sina egna böcker illustrerade Rolf också en lång rad andra författares verk samtidigt som han under många år regelbundet medarbetade i flera svenska jakt- och sportfisketidskrifter, bland dem Jaktmarker & Fiskevatten, Svenskt Fiske, Sportfiskaren och Flugfiske i Norden. För en bredare publik blev han mest känd genom sina fiskeprogram i TV:s "Naturrutan".
Rolf Smedmans arbete uppmärksammades med stipendier från Sveriges Författarfond och Hans Lidman Sällskapet. Han belönades också med Svenskt Fiskes stora bokpris. Han var rådgivare åt Sveriges Flugfiskares Förening och satt i styrelsen för Gustaf Ulfsparres Stiftelse för Emåns bevarande och med syftet att skydda den i ån speciellt storvuxna stammen av havsöring.

Rolf och jag ringde varandra nära nog varje vecka. Vi samtalade om allt mellan himmel och jord, men naturligtvis kom vi ofta in på flugfisket och dess framtid. Rolf var ibland bekymrad, han såg en fara i den tekniska utvecklingen och den allt större fokuseringen vid alla prylar.
Men redan i förordet till "Strömmande vatten", som kom ut för drygt tjugofem år sedan, noterade han att det snart inte skulle finnas några jungfruliga vatten, när man med flygets hjälp lätt kan nå den mest avlägsna fjälldal, som tidigare låg flera dagsmarscher bort. 1 samma bok skriver han vidare:

I vår krassa tid, när allting mäts och värderas i pengar är det av större vikt än tidigare att vi lär oss inse vad fiskeupplevelsen och kanske ännu mera, ramen omkring den, betyder för oss människor.
Vem kan värdera ett öringvak på ett blankt strömsug, spegelbilden av en drillsnäppa som pilar över vattnet eller knastret och doften från en kaffeeld?

   Just kaffeelden och sotpannan återkom ofta i Rolfs berättelser och akvareller. Bland dagens unga flugfiskare finns kanske de som tycker att sotpannan är otidsenlig i en tid som begåvat oss med okrossbara ståltermosar. Men då har man inte förstått kärnan i Rolfs flugfiskefilosofi. Kaffeelden och sotpannan är inte bara någon gammal fiskenostalgi för dess egen skull.
   Det är kaffeelden och sotpannan som gör oss till en del av älvlandskapet. Det är vid kaffeelden vi ger oss tid och ro att registrera och studera intryck och fundera över dem. Det är så vi förankrar våra kunskaper om insekterna, fisken och vattnet.
   Och allt annat runt omkring. Allt det som ger flugfisket en djupare dimension och gör det till så mycket mer än att bara fånga fisk.
   Medan "termosfiskaren" rusar vidare till nästa kast...
   Rolf är borta. Men hans tankar lever och lämnar oss ett djupt förankrat flugfiskearv att förvalta!

Gunnar Johnson 2000

För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har rätt inställningar. Här är mina rekommenderade inställningar
Var vänlig och respektera lagen om upphovsmannarätten. Kopiering eller annan mångfaldigande av innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet Rackelhanen" är ej tillåtet. © Mats Sjöstrand 2002		Om du har några kommentarer eller frågor angående Flugfiskemagasinet Rackelhanen så kontakta gärna mig. Hälsningar Webmaster/redaktör Mats Sjöstrand