|
|
|
| Efter en lång vinter med ett otal timmar bakom
flugbindningsstädet och med en ständig längtan att få komma ut igen till sina
drömmars flugfiskevatten, så är den tidiga vårvinterns första flugfiske alltid samma
höjdpunkt i flugfiskarlivet. Man insuper vårsolens första värme och vet att en ny
flugfiskesäsong ligger och väntar... Här uppe i trakterna kring Umeå börjar åarna så smått att bli fiskbara igen i mars månad. Men det innebär ett smygfiske kring iskanterna vid mer strömsatta ställen längs åar och älvar, för i vårsolens värme är det bäcksländorna som är först ut att kläckas, och de tilldrar sig då ofta strömharrens intresse med årets första häftiga vak som följd. Till det här mycket tidiga flugfisket efter harr har jag utvecklat två olika mönster av bäckslända, som båda blivit mina absoluta favoriter, eftersom de är så effektiva, men också för att de inte är allt för svåra att binda. Det första mönstret, som jag kallar "Vanlig Bäckslända", fiskar jag vanligtvis under kläckningsperioder, då enstaka bäcksländor under flygfärden hamnar på vattenytan. Den flugan imiterar den allmänna bäcksländan, som är 10—12 mm lång och grå till färgen. Så här binder jag den:
Det andra mönstret har jag utvecklat för den tid då bäcksländehonan lägger sina ägg. Äggläggningen brukar äga rum två till tre veckor efter att jag sett de första kläckningarna och pågår sedan sporadiskt en tid framöver. Vid själva äggläggningen flyger honan över vattenytan med korta stopp och ivrigt flaxande vingar, vilket har-ren verkligen har svårt att motstå. Det här beteendet och den flaxande rörelsen är det svårt - för att inte säga omöjligt - att imitera, men med "Äggläggerskan" på tafsen har jag ändå lyckats ganska bra. Jag fiskar den med små korta ryck för att förstärka intrycket av liv och rörelse hos flugan. Här följer bindmönstret:
© Text: Per Brännström |
|
||||||
