av Gösta Olofsson
|
av Gösta Olofsson
|
Välkommen att skicka in recensioner och kommentarer om denna boken till oss Klicka här för info om var man kan köpa sportfiskelitteratur
|
| För att få den bästa upplevelsen av Magasinet gäller det att du har
rätt inställningar. Här är mina rekommenderade inställningar  |
||
| Var vänlig
och respektera lagen om upphovsmannarätten. Kopiering eller annan mångfaldigande av
innehållet helt eller delvis av denna och alla andra sidorna i "Flugfiskemagasinet
Rackelhanen" är ej tillåtet. © Mats Sjöstrand 2006 |
|
Om du har
några kommentarer eller frågor angående Flugfiskemagasinet Rackelhanen så kontakta
gärna mig. Hälsningar |
| Recensioner:
"Den här boken är inte en vanlig fiskebok. Kanske inte en fiskebok alls i gängse mening. För här finns inte många fiskar och stora fångster att läsa om och avgjort inga stora fiskar. Snarare handlar den mer om vackra fiskar jag aldrig fått trots mina aldrig upphörande ansträngningar och aktningsvärda bemödanden". Så inleder Gösta Olofsson, medarbetare i FiN:s decembernummer i snart tjugo år, sitt verk "Jag blir flugfiskare", en samling kåserande berättelser, av vilka de flesta varit publicerade i FiN med böljan 1981. Som titeln antyder är kåseriernas huvudperson och, författaren de samma. En prylnisse av mått, kontemplativ flugfiskarestet~ förnumstig besserwisser, livsnjutare och flugfiskare med föresatsen att bli en i flugfiskets Jet Set, en "eminent, uppmärksammad och hyllad flugfiskare". Tyvärr brister den drömmen allt som oftast. "Jag blir flugfiskare" får en osökt att ställa Pilatus fråga: Vad är sanning? Troligtvis en väl avvägd blandning av dikt och utbroderad verklighet. Liksom huvudpersonen "jaget" är sannolikt även flertalet bipersoner mer kankerade än verkliga. Fader Bernhard, doktor Flyman och kanske även den "dyra husföreståndarinnan". Två av bokens tjugotvå kapitel fick mig att dra lite extra på munnen. "Flugfiskarens klagan", den fångstlöse flugfiskarens alla bortföridaringar, gnällspikens och "Jag kopplar av med ett rogivande flugfiske", den stressade flugfiskaren, som sett fram emot en dag fylld av stillhet och fiskenjutning, men som inte för en sekund kan släppa tanken på jobbet. De två avslutande kapitlen ger material- och bindbeskrivning till författarens egen nattsländekreation samt två dagsländeimitationer. Gösta Olofssons språk och stil är elegant, medvetet högtravande,
ordrikt, ofta med lite gammaldags ordval och en mångfald personifikationer~ det må
gälla öringen Salmo Salomo, älven Röa, det nyinköpta flugspöt eller nymfen som knyts
till tafsen. Hans humor är av det stillsamma slag som bör avnjutas i smärre portioner.
En rekommendation är ett kapitel efter sänggående. 
Gösta Olofsson är en flugfiskare som i kåseriets form ironiserar vänligt över flugfiskets avarter: prylfixeringen, snobberiet, stressen och mytema om drömvattnet och den stora fisken. Han gör det främst genom att självironiskt ge sig ut för att vara en representant för just dessa avarter, med lite överdrivna clowngester och demonstrativt tillspetsade åsikter. Han har valt den form för kåserihumor som använder sig av utbroderade formuleringar med inslag av fasta situationer, några stänk av kurialprosa och en och annan ordvits. Till samlingen hör också några novellartade skisser, men författaren bör helt klart hålla sig till kåserigenren. Bakom allt skämtande och skojande finns en sorts budskap: det enkla är att föredra framför det tillkrånglade. Boken avslutas med beskrivningar av de tre fiskeflugor Olofsson tror mest på. Kåserierna har tidigare publicerats i tidskriften "Flugfiske Norden". - Mogens Jensen 2001 -.
|
