Förväxling av yngel gjorde Ljussjön till fint harrvatten, av Mikael Hansson

Att Ljussjön i Järvsö blev ett fint harrvatten var ett misstag eftersom det var sik som en gång skulle planteras in.

Men harren visade sig trivas utmärkt och nu bedrivs ett avelsfiske som gett fiskevårdarna många värdefulla erfarenheter och sportfiskarna ett bra fiskevatten.

Harren i Ljussjön i Järvsö inplanterades första gången i slutet av 1960-talet. Det sägs att det var lite av ett misstag, som harrynglen förväxlades med sik på fiskodlingen. Och det är mycket troligt eftersom närliggande sjöar hyser inplanterad sik. All dokumentation i ämnet har tyvärr försvunnit, liksom de människor som vet säkert. Den "oavsiktliga" inplanteringen skulle dock komma att bli en fullträff för Ljussjön, då harren av Vättern-typ visade sig stortrivas.

1970-talets enorma reproduktion, både i sjön och i bäcken, gjorde att harren blev den dominerande fisken i sjön. Ljussjön innehåller förutom harr, både öring och abborre, arter som alla är storväxta eftersom sjön är rik på föda. I början av 90-talet var andelen harr som tog sig ner i utloppsbäcken förvånansvärt liten, förmodligen en nyck av naturliga variationer. Åtgärder sattes snabbt in i tron att lekbottnarna behövde förbättras. Det skulle dock visa sig ödesdigert för det självreproducerande beståndet. De människor som på den tiden utförde arbetet gjorde det med mycket lite kunskap om harrens lekbottnar. Det vräktes planlöst ut grovt naturgrus i bäcken.

Resultatet av åtgärden försämrade förutsättningarna för lyckosam harrlek och den förr så väl fungerande leken, med ibland upp till 200 lekharrar, kom att bli en lek som bara ett tiotal fiskar försökte sig på. Sedan dess har fiskevårdsområdet bedrivit avelsfiske för att upprätthålla beståndet, en sorts konstgjord andning tills möjligheter öppnar sig för en mera permanent fiskevårdsåtgärd där harren återigen helt på egen hand förmår att reproducera sig.

I slutet av april eller början av maj, när våren kommit till Ljusvallen i Järvsö, står harren inför uppgiften att föra släktet vidare. Harrleken är en omtumlande händelse även för en åskådare.

Vattentemperaturen är det som väcker harrarnas lusta och idealtemperaturen ligger mellan 5 och 7 grader. Viken vid bäckutloppet är samlingsplatsen för den största andelen av harrarna, där de tydligt misstänksamma kryssar runt innan de simmar ner i bäcken.

Före "biotopåtgärden", väntade en hel armada av lekharr på rätt temperatur och när den inföll blev bäcken "grå" av harr.

Vid bäckmynningen har fiskevårdarna konstruerat en lucka som kan stängas närfisken simmat ner i bäcken. Efter kramning och märkning släpps harren tillbaka i bäcken, där de uppehåller sig en stund innan de simmar tillbaka till sjön. Driften att leka har dock ej försvunnit. Harren återvänder till bäcken trots att den är tom på rom och mjölke.

Avelsfisket efter den lekmogna fisken tilldrar sig i själva bäcken. Här har fiskevårdarna konstruerat en lucka som kan stängas när fisken simmat ner i bäcken. Sen är det lätt att välja ut de praktfullaste exemplaren och håva den fisk man vill ha. Är urvalet selektivt, får man de bästa generna i harrstammen. Harrarna sumpas för att senare klämmas på rom och mjölke. Det krävs inte så många harrar till avelsarbetet.

Harrhonan kramas på sin värdefulla bukfylla. Roland Olssons erfarna handlag är till god hjälp i avelsarbetet. Sen man blandat rommen med några droppar mjölke från flera hannar, tillsätts vatten för att romkornen skall svälla.

Vi brukar nöja oss med tio honor och fem till sju hannar, säger Sven-Åke Wiklund, fiskevårdsman på Järvsö fiskevårdsområde. När man klämt fisken på rom och mjölke, märkt fisken, släpps den tillbaka till sitt fria liv i sjön igen.

Rommen kläcks och drivs upp till ungefär tre centimeters storlek av Bröderna Olssons fiskodling i Bogården utanför Vallsta i Bollnäs kommun. På sensommaren körs den första omgången yngel tillbaka till Ljussjön för inplantering. De har då blivit 2.5 centimeter långa. Den andra omgången sätts ut på senhösten och är betydligt större, nästan 7 centimeter lång. Omgången med lite större yngel påverkas av en rad faktorer som gör att utfallet blir ovisst. En är vattentemperaturen i karen på fiskodlingen.


Från romkorn till yngel, är en kort process. Det tar bara 14 dagar tills det vimlar av pigga "harrbarn" i karen om förhållandena är gynnsamma. Är vattnet varmt tar kläckningsprocessen kortare tid.

Blir vattnet för varmt kan fisken dö i karen på odlingen, det har faktiskt hänt att vi på kort varsel blivit tvungna att rädda ynglen och sätta ut dem i sjön tidigare än beräknat, säger Sven-Åke Wiklund. Det är en hantering med fingertoppskänsla, där varje liten pusselbit måste falla på rätt plats. Fjolåret var det mest lyckosamma av alla år som arbetet pågått.

Utsättning av harryngel i Ljussjön, foto av Mikael Hansson

En tredje omgång (som är att betrakta som ren bonus då det är mycket som skall klaffa) sätts ut på senhösten. Sven Olsson sätter ut den sista laddningen innan vintern.

Då satte vi totalt ut åttiotusen yngel, berättar Sven-Åke. Tack vare den "rivstart" ynglen får på fiskodlingen, att växa till sig i lugn och ro utan påverkan av predatorer, är chansen mycket större att fler yngel överlever när de sedan sätts tillbaka i sjön. Avelsfisket som ”nödlösning” har resulterat i en märkbart starkare harrstam, och är ur fiskevårdssynpunkt, en procedur som givit många värdefulla erfarenheter för fiskevårdarna.

Snabbfakta fiske

Ljussjön som sportfiskesjö är något av det bästa en flugfiskare kan tänka
sig. Under dagsländornas dans i början av juni finns chansen att kroka drömharren. Här har fångats harr med flugspö som tangerat tvåkilosstrecket. Pimpelfisket på vårens sista isar producerade tidigare också en hel del drömfiskar. Nu har pimpelfisket på de sista isarna begränsats och förbudsperioden infaller den 15 april och sträcker sig ända fram till 1 juni. Fiskevårdsområdet planerar för ett totalförbud för privata båtägare och skall i stället hyra ut båtar i egen regi, något som det knorrats en del om i bygden. Men det kommer att stävja oseriöst fiske (nätfiske) och ge alla samma möjligheter att fiska från båt. För det är båtfiske det handlar om. Landfiske är lite av ett lotteri.

Lite fakta om harrlek.

Redan den sista april satte lekbestyren igång år 2002. Leken brukar annars komma igång någon eller några veckor in i maj vid Ljussjön. Här syns det steniga bottenmaterialet i bäcken. En botten som tidigare bestod av mera fin sand, och som då producerade många stora årgångar. Värt att anmärka är att det innan biotopåtgärden också var betydligt tätare växtlighet intill bäcken.

Vid harrleken är den något mörkare hannen revirhävdande och försvarar energiskt sitt revir, även mot honor. Det är först när en hona visat sig parningsvillig som hon accepteras inom lekreviret. Hos harrarna förekommer det inte grävning av lekgropar liknande de som öringen gör. Hannen pressar, med hjälp av sin stora ryggfena, ner honan mot botten. Där vibrerar han sedan kraftigt för att stimulera henne att släppa rommen, varpå han genast befruktar med sin mjölke. Romkornen göms i bottengruset med strömmens hjälp och täcks inte över med grus på det sätt som är fallet med öringen. Rommen är något mindre än öringens och kläcks på tre till fyra veckor. Efter parningen jagar hannen genast bort honan för att söka sig en ny partner. Honorna parar sig i sin tur med fler än en hanne.