Fortsättning från sid.1

Uppströms Nymffiske
Ett vapen att ta till när fisket går trögt.
Av Peter Nilsson

Del. 2.

  Pluppkastet

Denna kastteknik skall du träna på i stillastående vatten till dess att du behärskar den. Först därefter kan du ta med dig tekniken till strömmande vatten. Du skall dessutom börja träna med en vanlig fluglina, nylontafs och torrfluga (!) innan du går över till att träna med din hemmagjorda lina.

Korrekt grepp vid pluppkastet

Kasta korta kast, inte mer än 6-8 meter långa till en början, och utöka därefter kasten till 10-12 meter som är absolut max för uppströms nymfiske, om du skall ha en chans att vara med när fisken hugger.

Byt grepp om handtaget på flugspöet och håll tummen på ovansidan. Håll greppet ganska löst. Det är tummen och undersidan på pekfingret som skall hålla fast flugspöet. Handtaget skall ha lite spelrum mellan lill- och fingfingret och den nedre delen av handflatan.

Stå och luftkasta som vanligt. Stanna kastet tvärt vid klockan kvart i tolv med en knyck med handleden - framåt uppåt. Vid stoppet skall du trycka på med tummen och spöet skall lyftas 3-4 cm omedelbart efter stoppet - tekniken kan närmast efterliknas vid att man gör tummen upp på ett käckt sätt lite snett framåt. Spöet skall stanna med en snärt klockan 10.

Animationen ovan visar pluppkastet.

Tänk att tummen skall stanna kastet och att det är den som du använder för att trycka till spöet snett framåt uppåt. Samtidigt så nyper du med kraft fast spöet med lillfingret och ringfingret så att ett distinkt stopp av spöet uppnås.

Axeln skall också hjälpa till att lyfta spöet. Sänk spöet något efter det distinkta stoppet och lyftet - håll handleden styv när du sänker spöet.

Alltså avbryt rörelsen framåt klockan kvart i tolv, nyp till med lill- och ringfingret, tryck på med tummen och lyft spöet något vid klockan 10.

Låt nymfen och tafsen landa i vattnet innan du slappnar av och sänker spöet mot vattenytan. Det är viktigt att du nyper fast fluglinan med linförarhanden. Linan får alltså inte löpa ut som när du skjuter lina.

När du behärskar detta kast till fullo skall du kunna "driva ner" nymfen i vattnet före tafs och fluglina. Det skall höras ett "plupp" även med en lätt torrfluga (!) - då behärskar du tekniken.

Låt linan löpa över pekfingret som på bilden ovan. Ta in linan samtidigt som du för spöet bakåt uppåt. Om fisken hugger i bakersta läget vilket inte är troligt så är du chanslös att kroka den men du har optimal kontakt under de första 4-5 sekunderna.

Träna på att med kasthandens pekfinger fånga in fluglinan direkt efter stoppet. Det är nämligen mycket viktigt att vara snabb här när vi går till nästa steg som är:

  Uppströms nymfiske i strömmande vatten

Fortsätt att träna även detta i stillastående vatten. Direkt när stoppet görs skall du se till att få tag om fluglinan med spöhandens pekfinger. Du måste ha kontakt med nymfen snabbt efter nedslaget i vattnet för hugget brukar komma inom 4-5 sekunder efter det att nymfen landat. Ta in lina med linförarhanden så att linan på vattnet nästan sträcks. Viktigt att påpeka här är att ta kontroll innebär inte att man "drar" in lina med linförarhanden så att nymfens väg mot botten och dess fria drift påverkas. Då går hela idén med kastteknik och fisketeknik åt skogen. Ta bara in så mycket lina att om du tar in 1-2 dm till, drar du nymfen mot dig. Byt nu utrustning och träna igenom allt med din hemmagjorda fluglina.

Det är nu dags att börja träna i strömmande vatten. När flugan landat och du fått kontroll på linan så att den ligger under pekfingret på spöhanden observera hur fluglinan beter sig. Du kommer att ha problem med att upptäcka den eftersom den sjunkande laxtafsen redan försvunnit och drar den tunna nylonlinan med sig ner mot botten. När du hittar brytpunkten där nylonlinan försvinner ner i vattnet så följ den med blicken när den rör sig med strömmen mot dig.

För att underlätta för dig att upptäcka brytpunkten ska du fetta in nylonlinan med gammalt hederligt torrflugefett 50 cm från det ställe där laxtafsen slutar och två meter upp efter nylonlinan. Detta fungerar som en nappindikator, glöm flytpastor och små flöten, de bromsar och påverkar linan för mycket.

För att snabbt få kontakt med flugan när den "slagit igenom" ytan och du håller spöet parallellt med vattenytan finns det ett knep. Lyft spöet långsamt uppåt - bakåt så att du när kastet fiskat ut står med spöhanden i höjd med ditt öra. Ta in lina med linförarhanden och låt linan glida över pekfingret på spöhanden. Om du drar för fort så kommer brytpunkten att röra sig mot dig snabbare än strömmen. Det finns inga nymfer som simmar mer än marginellt snabbare än strömmen.

Tecknen på att en fisk tar din nymf är inte svåra att lära sig att tyda men det gäller att vara 100 % fokuserad för att ha en chans att vara med när det händer. Du skall ha ögonen på det ställe på nylonlinan där den skär genom vattenytan. Om brytpunkten stannar upp, dras uppströms eller ned under ytan är det hugg.

Det andra tecknet på hugg är att du känner en darrning eller ett försiktigt ryck i linan. Det är fisken som nappar, här är det blixtsnabb reaktionsförmåga som gäller. I regel är det för sent för mothugg. Öringen har redan spottat ut flugan men om du tränat in höjningen av spöet som vi talade om tidigare samtidigt som du tar in lina och låter linan glida mellan ditt pek- och långfinger så har du optimerat chanserna att känna hugget.

Det tredje tecknet som du bör vara uppmärksam på är mer diffust. Det är tiden från det att flugan landat fram till dess att kastet fiskats ut. Hugget kommer oftast inom 4-5 sekunder från det att flugan landat, ibland direkt. När du ser virveln efter fisken är det oftast för sent. Öringen har hunnit spotta ut flugan och vända innan du gjort mothugg.

Att kunna detektera ett hugg vid uppströms nymfiske handlar om: timing i intagningen av fluglinan och kontakt med nymfen, ögonen på brytpunkten i vattnet under de första 4-5 sekunderna efter det att flugan landat. Det handlar även om rutin. Troligtvis lyckas du inte kroka mer än var 4-5:e fisk i början men efterhand så blir du allt vassare. Du börjar "känna på dig" när fisken skall hugga och krokar fler och fler fiskar. Tro mig - Till slut så tycker du att uppströms nymfiske är mycket roligare än torrflugefiske.

Glöm inte bort att ta med dig myggmedel. Det är riktigt risigt om du blir okoncentrerad pga myggen. Den bästa blandningen är gammeldags djungelolja och beckolja. Det närmaste man kommer det idag är Nordic Summer. Undvik s. k. naturmedel i övrigt.

  Pigg och på alerten

Det här med uppströms nymfiske är ingenting för slöa och trötta flugfiskare som tror att dom är fulländade proffs, bara för att dom fyller sin baglimit varje gång dom besöker en av sina put-and-take-sjöar med pelletsfeta nyutsatta bågar. Det här fisket ställer krav!

Du skall ut och möta vildlevande öringar som lever sina liv i en hård arktisk miljö, långt uppe på nordkalotten eller i skogslandets mörka älvar och jokkar. Där är kampen för överlevnad långt mycket svårare än i en för länge sedan rovfiskfri rotenonbehandlad göl i Sydsverige. De fiskar som lever under dessa hårda förhållanden, uppnått en ansenlig ålder och därmed en vikt över 1 kg, så kallad troféfisk, skulle aldrig drömma om att stiga till en Hökensås Montana eller en Cats Whisker framförd med "finess och känsla" strax under vattenytan till ackompanjemang av en svallvågsskapande knarrande kastbrygga.

Nej, dom här gynnarna står där tätt mot botten i skydd av skuggorna från någon fjällbjörks grenar och gör det dom är bäst på. De överlever genom att inte ta onödiga risker, jagar inte konstiga snabba insekter under vattenytan i fullt dagsljus. De bara står där och snappar upp de nymfer som kommer drivande med strömmen. Öringarna är vaksamma för rörelser från land. Utterns härjningar genom evolutionen, fiskgjusens och människans försök att fånga den har präglat arten så att den söker skydd vid minsta rörelse som indikerar fara. Snabbt in under en strandbank eller en sten, sedan står den där i ett par timmar eller kanske längre. Den har ju uppnått en hög ålder och blivit stor på grund av att den genetiskt sett har fått de bästa förutsättningarna för överlevnad, vaksamhet mot förändringar i miljön omkring den.

  Vadningsteknik och ståndplatser

När du skall fiska uppströms nymf så är det vadning som gäller. Du måste positionera dig så att du kan utnyttja den teknik som du lärt dig på rätt sätt, rakt nedströms sett från den fisk du skall fånga.

När du skall läsa vattnet är det bra om du kan ställa dig högt upp en bit ifrån jokken. Du har då bästa tänkbara översikt över öringens ståndplatser samtidigt som du inte röjer din närvaro för fisken.

Börja med att ställa dig en bra bit ifrån den pool eller hölja som du skall fiska av. Gärna på någon höjd så att du har överblick över hur du skall närma dig fiskeplatsen. Du ser var det ser ut att vara lite djupare i höljan och var det finns naturligt skydd för fisken. Det kan vara allt från skuggor från strandvegetationen, stenar och urholkningar i strandbanken till undervegetation med annan nyans än bottenfärgen. Är det en djupare hölja eller pool så står det öring där. Finns det bra skydd så står den stora öringen där. Flyter strömmen ihop så att all mat som kommer uppströms rinner förbi den djupa väl skyddade ståndplatsen i höljan, kan mycket väl den största öringen i hela vattensystemet stå just där. Hemligheten med att hitta öringens ståndplatser är att söka efter den plats där öringen kan stå utan att kämpa mot strömmen, i skydd från faror och där största möjliga mängd mat flyter förbi.

När du skall fiska igenom höljan börjar du nerifrån och arbetar dig uppåt med korta kast. Vada överdrivet långsamt, planera dina rörelser och kast, kasta inte längre än max 8 meter innan du är van och var 100 % fokucerad. På bilden ovan har vi försökt åskådligöra hur vi skulle fiska av höljan. Börja vid 1 och sluta vid 8. Om du måste göra större förflyttningar i sidled, backa tillbaka och gör det längre ner i höljan. Om du skrämmer en massa småfisk som far åt alla håll så skrämmer dom i sin tur den store som du är på jakt efter.

När du lokaliserat den plats där fisken står skall du gå mycket långsamt tillväga. Öringen finns ju i jokken och ska inte iväg på något brådskande möte. Det enda som kan få den att försvinna nu är om du klantar till det och röjer din närvaro. Förflytta dig ner till jokken i skydd av exempelvis stora stenar och vegetation. Glid långsamt ner i jokken 15-20 meter nedströms ståndplatsen, och håll en låg profil. Ta ett långsamt steg i taget, böj på knäna och ryggen. När du är 10 meter från den plats där du tror att öringen står skall du börja lägga korta pluppkast framför dig, 4-5 meter långa. Luftkasta inte i onödan och använd små rörelser. Fiska av höljan genom att lägga kasten från vänster till höger eller tvärtom nedströms den plats där du tror att öringen står. Huka dig ner, det ska (!) göra ont i ryggen och i knäna. Om du bara tar det lugnt reagerar den inte negativt på pluppet från nymfen utan kan istället vända om och simma med strömmen för att se vad det är som trillar ner från "himlen".

Fiska systematiskt av höljan mot den förväntade ståndplatsen, genom att hela tiden förlänga dina kast meter för meter. Vada långsamt upp igenom höljan. Små rörelser och låt kasten fiska ut ordentligt. Om du lyfter linan hastigt när öringen är i närheten blir den rädd och sticker. Får du inget hugg så går du därifrån. Gör någonting annat en stund. Återvänd sedan i öringstimman och ta den store.

Om du sköter dig på rätt sätt så har du chansen på en av de riktigt stora öringarna.

  Tips för ökad fiskelycka vid högt vattenstånd

• Använd dig av imitationer av frilevande och nätspinnande nattsländelarver. Dessa driftar mer än vanligt vid vattenståndsförändringar och är ett begärligt byte för fisken.
  
• Husmaskimitationer och nymfer är också bra imitationer. Nattsländepuppor hittar du i regel inte i fiskens mage under denna typ av förhållanden.
  
• Tänk på att fisken inte slutar att äta vid vattenståndsförändringar. Tvärtom, det ökade vattenflödet gör så att mer mat frigörs och driver med strömmen. Vad som däremot kan inträffa är att fisken blir selektiv och då oftast på frilevande eller nätspinnande nattsländelarver. Många upplever att det är dött, men fisken äter mer än någonsin - ner på botten!
  
• Fiska uppströms nymf, det är det enda sättet att nå ner till fisken.
  
• Du hittar sällan fisken vid traditionella ståndplatser där de befinner sig när det är normalt vattenstånd. De har i regel mer skydd i och med att vattennivån höjs och kan välja att ställa sig på "grundare" vatten även under dagtid där de har uppsikt över höljan, exempelvis i innerkanter av böjar - krökar i jokken. Detta gäller speciellt när vattnet är lite grumligt.
  
• Välj de tider du skall fiska på. I öringstimman så driftar de vattenlevande insekterna mer och du bör sätta in det mesta av din ork under denna period. Det gäller för övrigt nästan alltid. Tiden från det börjat skymma och en till två timmar framåt är den bästa tiden.
  
• Många bränner sitt krut genom att börja tokfiska på direkt på morgonen, fortsätter under hela dagen, slänger i sig middag, fiskar ännu mer och sedan när den intressanta tiden på dygnet inleds så är dom fisketrötta. Dålig timing - Gå och lägg dig kl 9 på morgonen, sov till 4-5, ät mat, ta en whiskey, må bra ett tag framför elden, gå iväg och fiska vid 6-7 tiden på kvällen, kom tillbaka till lägret, käka lite mer, ta en whiskey till, invänta skymningen, fiska under den bra tiden på natten och varva med lägerelden, ta lite stora öringar innan gryningsljuset och gå och lägg dig när du känner att du blir trött, så brukar vi göra.
  
• Vid s.k. chockhöjning av vattennivån som uppträder vid glaciärsmältning och hällregn så slutar fisken tillfälligtvis att äta och uppsöker nya ståndplatser. Spara på krutet och invänta stabilisering av vattenståndet och sätt in kraften vid rätt tillfälle.
  

Av Peter Nilsson © 2003